Faran med långfärdsskridskoåkning

Normalt är det en liten risk att drabbas av en olycka då man är ute på naturis under förutsättningar att man följer de rekommendationer som ges på skridskoklubbarnas hemsidor. Visst händer det att det inträffar fallolyckor på isarna men man kan skydda sig från att det uppstår allvarligare skador genom att bära bland annat hjälm. De värsta olyckorna inträffar då isen brister och personer faller i det kalla vattnet. Då är det viktigt att man är i sällskap med en eller flera andra skridskoåkare som kan hjälpa till så att man kommer ur vattnet så snabbt som möjligt. Det är också viktigt att man har isdubbar nära tillhands så att man själv kan få bra grepp att dra sig upp på isen igen.
Det inträffar ett flertal olyckor i samband med att skridskoåkare går igenom isen varje år, vissa med dödlig utgång. Därför ska man alltid vara försiktig då man är ute på is och med jämna mellanrum kontrollera isens bärighet med en ispik.
Kända tillbud i skridskosammanhang
Även om förhållandena på isen är mycket bra så kan det finnas okända faktorer som bidrar till att isen brister. Ett exempel på detta är det tillbud som inträffade i februari år 2003 vid Askö, strax utanför Södermanlands kust. Isen var bra samtidigt som övriga förhållanden var mycket goda för att säkert åka skridskor på isen vid Askö. Det som man dock inte kände till var att det hade varit en storm på Ålands hav under natten och vågorna från denna storm nådde Askö mitt på dagen.
Vågorna ledde till att isen började gunga och slutligen bröts upp så att 36 personer ur ett par organiserade grupper fastnade på isflak som flöt ut mot havs samtidigt som de smälte. Samtliga personer kunde dock räddas och ingen skadades allvarligt. Dock är detta en händelse som visar att det finns faktorer som kan påverka isens hållbarhet och som var svåra att känna till i förväg.