Jag som skriver denna blogg om skridskoåkning och långfärdsskridskor är själv skridskoentusiast som varje år ger mig ut på de svenska naturisarna. Det ger mig en stor frihetskänsla att kunna ge mig ut på en isbelagd sjö och avverka kilometer efter kilometer i den svenska naturen. Här på denna blogg vill jag dela med mig av mina erfarenheter men också bidra med information till andra som också vill prova på att utöva vintersporten långfärdsskridskoåkning. Det finns en hel del saker som man behöver tänka på då man ska ge sig ut på naturis för att åka skridskor. Bland annat behöver man ha bra skridskor men också rätt skyddsutrustning så att man är väl förberedd om det skulle inträffa en olycka.

Egentligen är långfärdsskridskoåkning en ganska harmlös sport men om man faller illa på den hårda isen eller om man går igenom isen är det viktigt att man har rätt kunskap om hur man hanterar situationen så det inte uppstår en akut situation. Därför ska man aldrig ge sig ut på isarna ensam utan man bör alltid vara minst två personer som åker tillsammans.

Om långfärdsskridskoåkning

Långfärdsskridskoåkning är en sport som har sitt ursprung i skridskosegling, som utövades vid 1900-talets början. Med tiden började fler åkare att välja bort seglet och istället utöva benåkning för att få fart. Med tiden har utrustningen för långfärdsskridskoåkning förbättrats avsevärt vilket gör att alla kan åka skridskor på våra naturisar, med eller utan hjälp av stavar. Stavar är en relativt ny företeelse som både hjälper till att hålla balansen men också gör att man orkar ta sig längre sträckor.